SSTS

 Kerstin Handrich Resumé

Som liten ville jag alltid ha en hund, speciellt då jag inte var från en ”hund-familj” som
delade min entusiasm. Efter en lång tids önskan om hund visade sig mitt driv vara
ärftligt…jag fick till sist höra om en ”gammel-mormor" som födde upp Newfoundlands
och Sealyham Terriers och det är troligtvis där mitt särskilda intresse kom ifrån.

Slutligen blev mina önskningar uppfyllda och jag fick min första hund vid tolv års ålder.
Självklart letade jag efter något alldeles särskilt, en långhårig liten hund, ej knä- eller ”leksakshund”,
utan något stadigt och robust. Av någon anledning hade jag redan en tydlig bild av vad jag sökte.
Efter en tids letande fann jag Lhasa Apso, året var 1973 och jag fick min första Traschi Deleg valp
ur Gerti Bracksiecks andra kull, av traditionsenlig tibetansk/engelsk härkomst. Sedan dess har
jag alltid haft Apsos och under åren utvecklat en tydlig bild av vad det var jag sökte efter och fann
därigenom mina själsfränder och mentorer i Gerti Bracksieck och den nu bortgångne doktor Mary Täuber.

Jag spenderade, uppskattningsvis, åratal med Bracksiecks och deras Apsos, diskuterandes
tibetanska hundar. Jochen Bracksieck var president för KTR (Club for Tibetan Breeds, grundad 1967)
i mer än 20 år. Klubben upplevde en renässans och visade stort engagemang för att bevara och
skydda den sanna Tibetanska aveln i alla fyra raser. En av de första och fantastiska Do-Khyi
importeringar kom till en av våra uppfödare. Den världskända ”Tubo”, som jag personligen träffat,
för att nämna någon. Under den tiden var ”the TTs bred in our club”, erkända av experter som
några av de bästa i världen. Till dags datum är det fortfarande några Lhasa Apso uppfödare
i Tyskland som fortfarande efterhåller de sällsynta och historiskt riktiga kännetecken i rasen
med stor entusiasm.

Året 1991 blev jag tillfrågad av Gerti om jag var intresserad ”to coown Traschi Deleg Kennel”.
Under femton år födde vi tillsammans upp flera Traschi Deleg Apsos. Några av de mest lyckade
var gruppvinnare Ch. Traschi Deleg Eliza Mani, som vann BOB på FCI Worldshow i Amsterdam,
samt hennes dotter Ch. Traschi Deleg Kandola-Mani. De är barnbarn samt barnbarnsbarn till vår
kända BISS Ch. Traschi Deleg Gawa-la och ”linebred” av den kända tiken Ch. Lha-Gje-lo Amrita.

Under 1990-talet importerade vi, trots några Tibetanska avelslinjer Apsos från USA, även 
Apsos från Bhutan och en original importerad avelslinje från Kanada. Vi kände annars att vi
skulle förlora sanna Apso drag. Hundarna var försiktigt inkorporerade i flertalet avelsprogram
i Tyskland. Jag skulle vilja säga att rasen har behållt sin ursprungskaraktär även i Tyskland
tack vare dessa importer och noggrann planering av uppfödning.

Under 2006 skulle jag namnge ytterligare en kennel och valde ”Kangmar” för att ära den väldigt
typiska Hamilton Kangmar, uppfödd från en arvslinje etablerad i USA under 1940-talet samt den
tik jag mottog från denna arvslinje under tidigt 2000-tal.

Det senaste årtiondet har jag behållit väldigt få hundar samt endast fött upp några få kullar.
Turligt nog kunde jag placera en hanhund hos en uppfödare i Frankrike och två tikar i Tyskland
och USA. Med de hundarna, precis som alltid, är varje kull planerad noggrant och med mycket
hänsyn till stamtavlor och framtidsplanering. Ett väldigt begränsat uppfödnings-program med få kullar.
Att föda upp en kull innebär ett stort ansvar precis som att ett passande hem måste finnas för
varje enskild valp. Något som kan vara den största uppgiften för en uppfödare och aldrig en enkel sådan

Jag har alltid haft ett intresse för de Tibetanska raser och som ett resultat av det vart jag tillfrågad
av KTRs domarkommitté under 1980-talet, om jag var intresserad att påbörja min utbildning som
domare. Jag blev sedan domare för Do-Khyi, Lhaso Apso, Tibetan Spaniel och Tibetansk terrier 1989.

Jag var en medlem i KTRs styrelse från den tiden tills 2003 och spenderade flera av dessa år som specialdomarnas ordförande. Sedan 1989 är jag också en del av specialist domarna som avgör
vilka Tibetanska hundar som kvalificerar sig för uppfödning. Detta är obligatoriskt med hänsyn av
kennelklubbens stadgar. Under 2001 grundade vår styrelse TDE (Tibetan Dog Europe) med idén
att bygga en plattform av utbyte mellan ”Tibetan Breeds fanciers”. Utställning tog plats för första
gången under 2002 och under 2003 i Tyskland med stor internationell attraktionskraft. Något som
sedan dess har blivit en årlig tillställning runt om i Europa. Jag dömde Tibetanska raser i flera
Europeiska länder samt USA och hade förmånen att studera raserna på resor till Bhutan,
Norra Indien och Tibet under 1993 och 1994.

Därutöver har jag en egen praktik för sjukgymnastik där vi fokuserar på analys av rörelse i förhållande
till struktur (anatomisk form) samt rörelsemönster (funktion) hos människor för att hitta möjliga
behandlingsmetoder. Att studera rörelse, både hos människor och hundar, är något jag alltid
funnit fascinerande.

Kerstin Handrich DE